Nä, om man skulle ta och hoppa in i duschen. Extremt kreativ dag. Tror jag är kär med. I Världens underbaraste gulligaste lilla varelse som nu ligger i mitt knä. Fyrbent och massa päls.  Off to BFF med valpen och sen datenight. Detta kan ju sluta hur som helst. Kaninmat, valp, en flarra vin och BFF. Best date!

Mycket har hänt. Mitt liv har fått en vändning. Nu när jag själv skrev föregående mening inser jag att de lät som om jag haft värsta riksuppväxten i ett knarkarkvart. Snarare ett svennebannanliv med extremt hög integritet och vilja värre än en bångstyrig åsna. Jag är nu ledig i snart nästan en månad. En veckas ledighet har gått. Jag har blivit en överproduktiv duracellkanin på speed.  Lägenheten är löjligt ren och numer en allergifri zone. Hund inköpt. Matintaget är som det ska och jag lever inte längre på ett mål mat, oftast BK. Nu är det kaninmat och fisk. Tavlor gjorda i mängder. Jag rastar sladderasset en gång om dagen till ”ryck upp dig ditt feta as musik”. Landa hem ett nytt jobb, förmodligen de bästa jag någonsin haft.

 

Nog om det. Jag mår fett bra.

 

 

Jag och Sara var på bio förra veckan. The skin i live in. Svajnfett. Tills de tre sista minuterna. Så ska ni se den är ett tips att stänga av ca fyra minuter innan rullgardinen med namn kommer fram. Tänk er en najsig dinner. Tex lammbox på Ottomania eller köttgrytan på Krakow som man kan döda för fram tills de tre sista minuterna. Då minsann får du en trött jävla korv med bröd slängd i nyllet. Oskön känsla.

 

I lördags var det filmdags igen. Martha Marcy May Marlene. Vi somna. Det var som pulvermos med klumpar. Dock var de tre sista minuterna löjligt spännande. Man vaknade till och tänkte "Äntligen börjar filmen...Typ två timmar senare." Men BOOOM som en jävla käftsmäll tog den slut. Antagligen i förhoppning om att folk ska punga ut ytterligare en hunka för att få se the actually movie och inte bara en trailer som pågick i fucking två timmar...

gång på gång undrar jag varför ag tvingar mig sälv. gång på gång undrar jag när känslan av saknad likt när polaren snodde ens leksak när man var liten skall försvinna. leksaken var bara material. plast. sit. påhitt.

idag lever jag inte i en värld bland leksaker. jag lever i en värld där folk ibland an tro att jag är en leksak. en leksak man kan rövknulla på tok för ofta. ej bildligt talat. dock vet jag ej vad som är värst. eller skulle vara värst. en sa är säker. garden är uppe. im so fucking tierd av att gång på gång bli lilla flickan. jag är inte lilla flickan. tro mig. de syns. iaf efter jul. inte längre spritfet. nu mer lik julgrisen på matbordet. så. lilla flickan finns no longer. stora flickan. hon finns.

nog med melankoliska rader och tragiska texter. imorgon är jag tillbaka.

gång på gång de senaste har jag satt mig framför datorn och stirrat mig blind. gång på gång har jag saknat de långa texter jag en gång i tiden skrivit. gång på gång förvånar det mig hur snubbar kan fälla äcliga kommentarer om inlägg för två år sedan. gång på gång börjar tårarna motvilligt rinna ner längs kinderna. gång på gång tänker jag på dig. gång på gång täner jag på han, idiotjäveln. gång på gång undrar jag vad han vill. gång på gång undrar jag varför han njuter av att psyka mig.

men. gång på gång täner jag på en annan han. gång på gång ångrar jag mig att jag inte släppte tyglarna och lät det bli bra.

sen. gång på gång undrar jag hur det vore om jag höll kvar vid en annan han. hade det med tiden blivit bättre? gång på gång inser jag att jag aldrig kommer älska någon som dig.

nu. gång på gång undrar jag varför du inte ens vågar. gång på gång undrar jag hur ett evigt skrivande sa ta slut. gång på gång undrar jag när skrivandet skall bli verklighet.

gång på gång önskar jag att du inte fanns. gång på gång önskar jag att ni inte fanns. gång på gång önskar jag att någon han inte fanns över huvud taget.